Utanför mitt hjärta

Utanför mitt hjärta
Stjärnornas innerliga mönster
ville ta med mig på en resa,
in i djupet av min förlorade själ.
Nu är jag nere, så långt nere att
jag sjunkit genom jordens hårda,
skräckinjagande yta. Kylan trycker
för hårt mot bröstet, och jag ställer
mig frågan... klarar jag mer?
Stormen inom mig gör mig svag, svagare, svagast!
Kall, kallare, kallast! i såret du gav mig.

Kan någon bara sy igen detta djupa, blodiga,iskalla sår?
Gör mig varm igen?
jag fryser för mycket, och när tiden är inne
kommer jag se ljuset då?
jag vill verkligen inte se ljuset.
Jag vill leva kvar i drömmen, förevigt.
Som hittat från en egen verklighet.
En egen värld. ETT eget ljus!
om det kan tändas i mig,
och göra mig varm igen skulle såret läka då?

Om nu såret någon gång läker vet jag
att du är du lämnad i din egen ensamhet.
då har du placerat dig själv utanför mitt hjärta.
om du någon gång knackar på dörren dit
tänker jag inte släppa in dig.
För där hör du inte hemma, längre...
Så ställer jag mig frågan, kan någon värma mig igen?
 KOM IMORGON GOTT FOLK!!! hej sålänge :)